2 feb 2012
Idag kan jag sen igår gått från den bästa dagen till den sämsta. Vaknade och var ledig, somnade om med flit för att undvika känna och tänka. Somnade igen och vaknade 13.00. Åt lite, kollar lite tv och håller på att somna igen. Jag älskar att sova, det är inte det. Men fler dagar av mitt liv ska inte se ut såhär. Jag har förlorat, förlorat smeknamn, förlorat ena hjärthalvan och insåg igår att jag nu förlorat så mycket mer. Det är dags för mig att rycka upp mig och inse att mitt liv måste gå vidare. Så det ska det få göra. Med start imorgon, då kör jag igång mitt jobbmaraton som håller på tills min födelsedag. Och på ens födelsedag måste man ju vara glad, så är det bara.
Jag älskar att skriva meningslösa grejor här, och så känns det som att ni läser det och känner mig. Det är en bra känsla.
Jag vill gärna bjuda på en bild innan jag går. Jag hittade min gamla kamera idag, har inte sett den sen en resa jag gjorde för lite mindre än ett år sedan, till Barcelona. Så det både värmde och gjorde ont samtidigt. Men den här fina människan bodde i Barcelona och gjorde vår resa till den bästa någonsin!
Kommentarer
Trackback
