Idag har jag upptäckt en sämre sida av mig själv. Jag är otrevlig mot människor. Människor inom olika typer av service arbeten som egentligen, mest av alla försöker hjälpa mig.

Lyssna nu. Jag sitter i taxin till flygplatsen, jag har 10 minuter på mig att komma från Alvik till Bromma, halvt omöjligt i vanlig trafik, i jultrafik- fullkomligt omöjligt.

Jag säger till den vacka kvinnan att jag har ungefär noll sekunder kvar att spela på så om hon bara snälla ville stanna kvar i bilen och låta mig själv slänga in min enorma packning så skulle vi komma fortare iväg. Den väldigt trevliga kvinnan gick trots mina ord ur bilen och försökte förgäves hjälpa mig. Vid detta laget kunde jag knappt andas längre och sa att snälla förstå mig, det är julafton imorgon. Jag får knappast nya biljetter nu. Jag måste med detta planet.

Som en scen ur en sån där dröm där man blir jagad och kan inte springa, eller försöker komma ur vattnet men någon drar en ner så fort man börjar komma upp. (bara jag skriver om det här får jag andnöd)

Efter 10 minuter konstaterar jag att loppet är kört. Det blir för mig att spendera julafton själv i min sorgliga lägenhet på Söder och gråta mig till sömns. Jag ser att där är fullt med människor vid incheckningen och tänker att kanske, för en gångs skull är turen på min sida och planet är försenat.

Jag springer, till saken hör att när jag lämnat lägenheten en timma innan så sprack hela tunga papperspåsen med julklapparna på mitten och nu medans jag har 3 andra väskor får jag bära denna som en ledsen bebis under rumpan

Efter mig springer den fantastiska taxichauffören, med trasiga presentlådor och en resväska hon är som jag helt bestämd om att jag ska med flyget hem och kommer äntligen fram till tjejen vid incheckningen. Väl framme ser jag ju tydligt att jag är inget mindre än 10 minuter sen och ska vara glad om planet fortfarande är på marken.

Tjejen frågar efter namn och säger vänligt till mig att tyvärr är sista incheckningen slut och hoppas att jag inte har så mycket grejor

Jag har 2 bagage att checka in och 2 handbagage jag har tänkt lura med mig!

Hon ler vidare och ber mig vänligen att gå till den andra disken där de lovar mig att hjälpa mig och checka in bagaget som extrabagage, och som en barnvagn.

2 minuter senare är mysteriet löst och vakten springer med de han kan ta och jag det andra genom alla spärrar och tullar och mög och slutligen är jag på planet. Inga sura miner, inga frågetecken utan bara ren jävla service.

Kanske är det så att när man själv jobbar med detta dag ut och dag in att man inte ser det längre?

Eller är det så att vissa kan ta service och vissa kan ge?

I stress kan jag ju definitivt inte hantera service eller trevliga människor, det är en sak som är säkert.

Vad som kommer hålla mig vaken inatt är att den fina tjejen som fick mig till flygplatsen försvann i folkmängden och jag hann inte ens med ett tack.

Så till dig taxitjej, och till dig incheckningstjej, tack som fan. För ni räddade fanimej hela jävla julen

Jag har aldrig haft så mycket text här innan, hoppas ni inte blir rädda.

Ta hand om varandra i jul, och njut av varje ledig minut. Jag ska göra mitt yttersta

Nattis fr världens kanske skönaste gästrum